En ny sittplats

  Allt eftersom sommaren går har vi hunnit med mer och mer - i livet, med familjen, på huset - och så även naturligtvis i trädgården. Sommarens planerade trädgårdsprojekt har varit att ge en lång, rak och tråkig rabatt mer liv, och det har vi lyckats rätt bra med om jag får säga det själv. (Blygsamt värre, eller hur?) Hur det blev får ni se en annan dag, men i början av den rabatten - under en syrén - skapade vi en mysig opretantiös sittplats.

En vackert grånad gammal ekplanka på två överblivna björkstocksstumpar - enklare än så kan det knappast vara. Och vackert blev det. Helt klart en plats för lugn och ro. Jag tycker utmaningen medd min lilla villaträdgård är att få det att kännas naturligt. Och som om rabatter, sittplatser eller vad det nu kan handla om alltid har stått på just den platsen. För att uppnå den känslan med lilla sittplatsen så gjorde såklart de naturliga materialvalen sitt, men även det faktum att jag kunde sno uppvuxna växter från andra delar av trädgården. Den hyfsat stora funkian bäddar t.ex. in platsen på ett skönt sätt.



Ganska fula och vanliga stenplattor lades framför bänken och jag hoppas att mina frösådda murrevor snart ska täcka plattornas hårda kanter och bädda in dem i ett skimmer av grönska och söta små lila blommor som påminner mig om samma känsla jag får i skogen. En känsla av lugn och en lite trollsk tystnad. 

Platsen ligger inbäddad mellan planket mot gatan, en syrén, vårt lilla äppelträd 'Alice' och en fläder, så det känns privat och skönt i det gröna, halvskuggiga rummet. Och plötsligt så lever den förr så obetydliga hörnan upp, och bidrar till en skön känsla i hela trädgården! Härligt! Och det är ju såna här små lösningar som gör att trädgården blir intressant och personlig, och som jag alltid inspireras av när jag får möjligheten att besöka andras trädgårdar. Ja som ni märker är jag nöjd helt enkelt. Och det är ju roligt. För mig iallafall ;-).

Annars är det full fokus på husmålningen just nu, vilket har gått väldigt bra faktiskt. Speciellt eftersom jag lyckats undvika att ta ett enda tag med penseln på hela sommaren ;-). Med mycket hjälp av svärfar och beslutet att vi målar halva huset i år och halva nästa år så känns det som vi kommer ro det här i hamn utan att känna stress över en förlorad sommar. Vi har hunnit med både båtturer, utflykter, bad och att bara njuta i trädgården tillsammans som familj. En väldigt härlig sommar pågår alltså här i vita villan - en bra balans av lugn och ro samt effektivitet - precis som jag vill ha det :-).