Jag har iallafall äntligen kommit på lyckan med vårblommande lökar. Bättre sent än aldrig, kan man tycka... Jag har faktiskt aldrig fastnat för lökar tidigare, kanske för att de alltid redan har funnits i mina tidigare trädgårdar? Men nu är jag fast. Vintermånaderna är så långa och önskan efter något litet som sticker upp sina färgglada kronblad är så stark! Vem kan motstå tidig vårfägring? Bor man som jag med omgivande skogar och nära till både älg och rådjur som gärna knaprar i sig både det ena och andra, så får man försöka hitta knep som gör att de hellre går till grannens buffé istället för till mina rabatter. Och dessa krokus verkar enligt källor vara en av dessa sorter som rådjuren tycker är osmakliga. Jag håller tummarna att dessa lila/vita godingar får stå orörda!
Äntligen sommartid! Och för oss som har morgonpigga småbarn innebär ju sommartid en "extra" timme på morgonen. Istället för att gå upp kl. 06,00 så går man ju då upp kl 07,00. Perfekt!
1 kommentar:
Det är något visst med de där första krokusarna som tittar upp. I min trädgård fanns inte en enda liten krokus sedan tidigare, trots att det är en gammal trädgård. Jag grävde ner en hel drös lökar i höstas, bland annat Firefly om jag inte minns fel. Hittills är det bara en gul variant som har slagit ut. Det låter bra att det ska vara en osmaklig sort. Här har i alla fall sorken knaprat i sig knopparna på krokusarna i rabatten. Att man aldrig kan få ha något i fred!
Ha en fortsatt fin påskhelg. Kram!
Skicka en kommentar